Kosterbon: Susanne de Barès
“Det blev en trygg och bra lärmiljö”
I denna intervjuserie får vi möta Kosterbor och ta del av deras berättelser om Kosteröarna. Nu har turen kommit till Susanne de Barès, inflyttad Kosterbo som jobbade som lärare fram till stängningen av Koster skola, numera lärare i Strömstad.
Susanne de Barès öppnar pigg och glad dörren till sin lägenhet på Nordkoster. Det är söndagsförmiddag och hon har unnat sig en sen frukost. I vanliga fall stiger hon upp klockan fem på morgonen för att hinna med tidigaste Kosterbåten till Strömstad. Det är de nya vardagsrutinerna sedan Koster skola pausades inför hösten 2022 och Susanne fick nytt jobb som lärare i Strömstad.
– Det är lite mer att förhålla sig till när man pendlar, men det är verkligen värt att få
komma ut hit när jag är ledig.
“Måste inte ha någon att hålla i handen”
Susanne är uppvuxen i Lindome i Mölndals kommun, men tillbringade en del somrar i farmoderns hus i Sannäs i Tanums kommun. Som vuxen bodde hon i Sigtuna i nästan 30 år. Längtan till västkusten och närheten till havet smög sig på för några år sedan.
– Tre år innan jag flyttade hit var jag på sälsafari till Ursholmen och guiden berättade att det
fanns en skola på Koster. Jag tänkte ”där skulle man jobba”. När jag senare såg en
annons om ledig tjänst var jag tvungen att söka.
”Platsen i mitt hjärta”
Att Susanne skulle utbilda sig till lärare var det ingen större tvekan om. Efter studier på Göteborgs universitet flyttade den nyexaminerade läraren Susanne till Stockholmstrakten där hon blev kvar i nästan 30 år.
Hon jobbade främst i f-3 klass och undervisade i alla ämnen utom slöjd. Till slut blev längtan till västkusten för stor.
– Jag visste inte var jag ville bo, men någonstans mellan Varberg och Strömstad. Fastän jag är uppvuxen strax söder om Göteborg är Bohuslän platsen i mitt hjärta.
Susanne såg den lediga tjänsten på Koster skola och fyra veckor senare flyttade hon hit.
– Jag hade inte tänkt flytta så snabbt, men allt kändes väldigt rätt, säger hon.
Hon var beredd på att pendla från Strömstad till en början, men det behövdes aldrig. Hennes
framtida kollega Bisse hade spridit informationen om att en ny lärare var på gång till skolan, och Susanne fick en lägenhet på Västrabo på Nordkoster.
– Det är ett väldigt bra boende och en välkomnande plats att bo på, särskilt när man kommer som ny.
I huset sker det ibland aktiviteter som man kan delta i om man vill, till exempel bjuds det ibland på fika, och några löser Melodikrysset tillsammans.
En integrerad skola
Fastän Susanne bara hade varit på Koster ett par gånger innan hon flyttade hit trivdes hon snabbt.
– Det är ett öppet och välkomnande samhälle att komma till.
Arbetsplatsen som Susanne kom ifrån är förvisso också en skola, men Sigtunas största f-6 skola med 150 elever endast i f-1 klass. På Koster möttes hon av en f-3 skola som då hade sju elever.
– Det var en jättestor skillnad på många sätt, men det var roligt och var en ny utmaning. Här
var det istället mer planering innan och mindre efterarbete med så få elever.
Färre elever gjorde flexibiliteten större och skolan samarbetade med stora delar av Koster.
– Vi rörde oss ute och var en del av samhället på ett tydligare sätt än på en stor skola. Vi kunde också göra utflykter ibland bara för att det är mysigt, eller åka och städa en strand.
Trygg skolmiljö
Hon ser flera fördelar med en liten skola.
– Jag tror det är väldigt bra för barnen. Visst, det är ett mindre utbud av jämnåriga kompisar,
men de lär sig att ta hand om varandra på ett väldigt bra sätt. Det blev en trygg och bra lärmiljö för de yngsta.
Två år efter att Susanne flyttade hit stängde Koster skola. På ett personligt plan tycker hon att det hade varit roligt att få fortsätta utveckla de arbetsmetoder som hon byggt upp för undervisning på en liten skola.
-Det är ju inte mig som lärare det är mest synd om, men det är tråkigt för Koster som
samhälle och för de barn och familjer som bor här.
Stora möjligheter för den lilla skolan
Förutom skolan kan Susanne inte komma på något som saknas på Koster. Här finns allt som hon behöver, och de få gånger hon behöver besöka andra affärer har hon inga problem med att ta sig till fastlandet.
– Restauranger finns det och annars gillar jag att vara ute i naturen. Jag köpte en kajak när jag flyttade ut hit. Jag hade inte paddlat på 30 år och hade en dröm att ta upp det när jag flyttade hit.
Vi går ner mot dörren, men stannar till i det gemensamma köket där några av
grannarna samlats. En lagar mat, några sitter och pratar. På köksön ligger Susannes gamla julpussel framme för grannarna att lösa tillsammans när man har lust. Just nu stannar hon inte vid pusslet utan ska ut på promenad i det fina vintervädret. Imorgon ringer klockan vid fem och hon tar första Kosterbåten till skolan i Strömstad. Men Susanne hoppas att Koster skola snart ska öppna igen.-Det är så viktigt för ett levande åretruntsamhälle. Det är viktigt för de familjer med barn som vill leva och jobba här ute. Den lilla skolan har verkligen stora möjligheter för lärande och att vara en aktiv del av samhället.